Förlorad, saknad, alltid älskad.

  We don't get over grief We learn to walk with it Sorg är min ständiga följeslagare.  Det känns som att jag alltid håller den i handen.  Trots att den är osynlig, ljudlös och så lågmäld så tynger den mig inifrån och ut,  den kastar stora skuggor runt mig  så det känns svårt att se allt det vackra  som fortfarande finns kvar. Ja jag vet att jag har mycket vackert kvar i mitt liv,  det är bara så svårt att se det just nu.  Och jag tror att det är sorgens järnhårda grepp om mig  som gör det svårt att se och uppskatta allt fint som finns kvar.     För när du levde Johan det som höll mig i handen då var raka motsatsen till det mörka följe jag har nu.  Det som höll mig i handen då du levde gjorde det lätt att andas det gjorde mig varm i hela kroppen,  det gav mig energi och livsglädje! Ja det som höll mig i handen då  fyllde mitt liv med så mycket ljus och lycka!   Allt- varenda liten vardaglig syssla  ...

  Grief is so much harder  than anyone  tells you.  It isn't just sadness; it's a void  an ache, an unrelanting battle with reality. It's the endless  replay of what could have been,  and the cruel certainty of  what will never be .  JAMESON ARASI Jag gråter inte varje dag nu.  Men du är ändå med mig varje steg jag tar.  Vid vaket ögonblick,    vid varje andetag  vid varje slag mitt hjärta slår.  Du fattas mig så oerhört mycket Johan! Sorgen över att du är borta, de obevekliga, kraftfulla känslorna  som stundtals sköljer över mig  när jag tänker på allt vi hade framför oss,  det du såg fram emot att se, göra och uppleva,  både på egen hand och tillsammans med oss andra när jag tänker på allt det,  så blir hela jag så nedtyngd  att det känns som om att jag  inte orkar ta ett enda steg till.  Allt jag vill är att få vara med dig igen.  Jag vet att det inte går, men att f...

Hittade en fin text på nätet, den beskriver väldigt väl om hur jag känner över att du inte finns hos mig längre. 💔💔💔 The day you left, the world turned gray, A silent scream echoed, night and day. A storm of sorrow swept through my soul, A piece of my heart, forever stole. I search for answers in the void you left, In memories, in whispers, in shadows bereft. Your laughter now a distant, haunting sound, A ghostly echo where love once was found. The day you left, the sun refused to rise, Tears fell like rain from clouded skies. Every moment we shared, now tinged with pain, A puzzle with pieces that won’t fit again. The day you left, my heart broke in two, A chasm of grief that I stumbled through. Your smile, your touch, now memories dear, But none can erase the ache I bear. I rage at the silence that took you away, At the words unspoken, at the games we’d play. The day you left, the stars lost their light, A blanket of darkness covered the night. I hold onto fragments of you, so dear...

Snart är det tre månader sedan du miste ditt liv Johan. Trots att dagarna går, att veckor blir till månader så känns min värld fortfarande så tom, enslig och full av stora djupa och sylvassa revor. Du var ju en så stor viktig del av min värld Johan! Du behövde liksom bara finnas till, ja du behövde bara existera för att min värld skulle kännas hel och ljus, Att bara få höra din röst, få möta din blick, att få vara nära dig, få hålla dig i handen att få hålla om dig att få krypa in nära dig, att få känna och lyssna på dina andetag, och att därefter få känna hur ett lugn sprider sig inom hela mig. Få känna att jag befinner mig på helt rätt plats i livet, att få vara precis med den människa jag allra helst vill vara med. Jag saknar så innerligt att höra dig säga hur mycket du älskar mig, och att jag får säga hur innerligt mycket och djupt jag älskar dig. Och när du kysser mig på pannan, håller mig så nära som du kan, när du viskar att det är du och jag för alltid, att du aldrig kommer läm...