Revor

Snart är det tre månader sedan du miste ditt liv Johan.

Trots att dagarna går, att veckor blir till månader så känns min värld fortfarande så tom, enslig och full av stora djupa och sylvassa revor.

Du var ju en så stor viktig del av min värld Johan!

Du behövde liksom bara finnas till,

ja du behövde bara existera för att min värld skulle kännas hel och ljus,

Att bara få höra din röst, få möta din blick, att få vara nära dig,

få hålla dig i handen

att få hålla om dig

att få krypa in nära dig, att få känna och lyssna på dina andetag, och att därefter få känna hur ett lugn sprider sig inom hela mig.

Få känna att jag befinner mig på helt rätt plats i livet, att få vara precis med den människa jag allra helst vill vara med.

Jag saknar så innerligt att höra dig säga hur mycket du älskar mig, och att jag får säga hur innerligt mycket och djupt jag älskar dig.

Och när du kysser mig på pannan, håller mig så nära som du kan, när du viskar att det är du och jag för alltid,

att du aldrig kommer lämna mig

ja just det saknar jag så oerhört, ja det känns som att den saknaden kan skära djupa sår i mitt hjärta.

Min värld Johan. Ja den känns så söndrad efter att du lämnat den.

Men jag tror jag vet varför min värld känns så trasig nu.

För det var ju inte enbart min värld.

Det var ju även din värld, min älskade och bästa människa!

Ja vi hade ju smält ihop våra världar, med hjälp av allt vi hade och kände för varandra!

Ja det är klart att det blir smärtsamt stora och djupa revor i den världen när du, den som utgjorde så mycket av den, försvann.

Kommer jag att lyckas laga de här avgrundsdjupa revorna som finns i min värld Johan?

Eller måste jag lära mig leva med dem, hitta vägar och metoder för att acceptera dem?

Kan jag göra något åt revorna, så att det med tiden kanske växer fram något vackert ur dem, som hjälper mig att tycka om min värld mer?

Att jag får känna att det verkligen är min värld, och att jag faktiskt upplever den mer meningsfull och vacker än vad jag gör idag?

Ja jag hoppas verkligen det.

För just nu känns det som att jag hoppar mellan revorna i en ganska dyster värld.

Att jag ibland balanserar på kanter som är både vassa och hala.

Ibland känns det som jag skär mig på dem.

Andra gånger faller jag.

Vissa stunder, när jag fallit, känns det som att jag inte kommer orka vara i en värld full av revor gjorda av att min bästa människa i världen inte längre finns.

Men tålmodig och uthållig som jag är så tar jag mig alltid upp.

Ja Johan. Du skulle bara veta hur många gånger du hjälpt mig upp.

Inte hade du velat att jag skulle behöva uppleva allt det här, få vara så sorgsen, så ledsen, få befinna mig i en mörk och dyster värld full av vassa och djupa revor som gör illa mig.

Ja jag tänker att jag måste fortsätta navigera bland alla de här revorna som finns i min nya värld.

Jag måste lära mig hur de ser ut så att jag kan lära mig hantera dem.

Kanske då kan jag få något fint att växa fram ur de vassaste och djupaste revorna på sikt?

Ja tänk om jag kan se dem som självklara delar av min nya värld, men att jag inte längre riskerar att skära mig eller faller ned i dem?

Ja så hoppas jag att det blir.

Helst av allt så vill jag ju ha dig tillbaka hos mig Johan!

Kan inte bara universum backa sig själv?

Ändra utfallet att du faktiskt dog, och att vi får uppleva ett annat parallellt spår i tiden där du får leva vidare?

Jag saknar dig så djupt och innerligt mycket, min älskade och bästa människa i världen! 💔

Men hoppas du har det bra där du är nu.❤️

Så tills dess att vi ses igen så ska jag göra allt jag kan för att det ska växa fram något fint från revorna som nu finns i min nya värld.

Jag älskar dig Johan, det kommer jag göra tills jag tar mitt allra sista andetag här i livet.

Och vad gör jag med de revor som finns i min värld nu?

Ja de kommer aldrig försvinna, det vet jag.

Men jag hoppas att det med tiden kommer växa fram något vackert ur dem, med hjälp av

all kärlek,

all värme,

all omtanke,

all glädje,

alla skratt,

all godhet,

all klokskap,

allt jag lärt av dig,

och av alla minnen jag har av dig, och allt vi hade, allt jag fick uppleva tillsammans med dig, min finaste och bästa människa. ❤️

Älsk dig mer än orden kan beskriva. ❤️

Sov nu, fina du. ❤️

Vi ses när tiden vill. ❤️