En lång vandring utan dig

Hittade en fin text på nätet, den beskriver väldigt väl om hur jag känner över att du inte finns hos mig längre. 💔💔💔

The day you left, the world turned gray, A silent scream echoed, night and day.

A storm of sorrow swept through my soul, A piece of my heart, forever stole.

I search for answers in the void you left, In memories, in whispers, in shadows bereft.

Your laughter now a distant, haunting sound, A ghostly echo where love once was found.

The day you left, the sun refused to rise, Tears fell like rain from clouded skies.

Every moment we shared, now tinged with pain, A puzzle with pieces that won’t fit again.

The day you left, my heart broke in two, A chasm of grief that I stumbled through.

Your smile, your touch, now memories dear, But none can erase the ache I bear.

I rage at the silence that took you away, At the words unspoken, at the games we’d play.

The day you left, the stars lost their light, A blanket of darkness covered the night. I hold onto fragments of you, so dear, In the hopes that your spirit is somehow near.

I miss you deeply, more than words can say, In every breath, in every day.

The day you left, you took part of me too, But I’ll carry on, in honor of you.

Credit to Author (unknown)

Finaste Johan, du fattas mig varje dag och varje minut!💔

Texten rymmer så mycket av det jag känner.

”Sorgen är kärlekens pris”, påminde min lillebror mig för ett par veckor sedan, och utifrån hur ledsen jag känner mig till och från, så låter den teorin helt klart rimlig i mina öron.

Den kärlek jag kände för Johan går inte att beskriva. Allt som försvunnit ur mitt liv när Johan dog, ja jag behöver hitta allt det där som gjorde mitt liv så fint och fullt av mening.

Men jag vet att jag har en lång vandring framför mig, med både upp och nedförsbackar, motvindar och medvindar, sol och regn, skratt och massor, ja mängder av tårar kvar att gråta.

Ja den här vandringen kommer bli en utmaning, det vet jag.

Ja Johan, för när du dog försvann ju det glitter som fick mitt liv att spraka.

Och det fanns så mycket ljus när du levde- så mycket ljus försvann i samma sekund som du lämnade livet.

Och hoppet? Ja ledsamt nog försvann massor av det med.

Men jag hoppas att jag hittar allt det där fina på den här långa vandringen jag har framför mig, så småningom.

Jag får helt enkelt fortsätta ta ett steg i taget, varje dag och göra mitt bästa för att jag ska tillbaka till ett liv som jag minns det,

att det blir ett liv som är fyllt med allt jag vill ska finnas i det.

Ja jag tar ett steg i taget. Ibland lär jag säkert gå vilse, men att gå vilse kan ju även det innebära att jag hittar nya stigar.

Och där man aldrig varit, ja där kanske det finns massor av det som fattas i mitt liv just nu.

Ja jag vet ju Johan att du såg mig som en av de modigaste människorna du visste av, så jag ska leva upp till den bilden även nu, min finaste Johan.

Och tack än en gång för att jag fick ha dig i mitt liv!❤️ Mitt liv hade inte glittrat eller varit fyllt av så mycket ljus och hopp utan dig i det!

Du visade mig att livet kan innehålla så mycket vackert!

Du visade att mitt liv verkligen kan spraka och glittra i det oändliga, och den insikten hjälper mig nu- tack vare dig, att få ha känt och upplevt allt vackert med dig, så borde det gå att hitta åtminstone lite glitter, ljus och hopp därute.

Tack för allt du var och allt du gett till mig under de år vi fick tillsammans!❤️

Och tack för allt jag fick ge dig!❤️ Du sa så ofta att du kände dig så lugn och trygg med mig, att du kunde vara helt okonstlad, visa dig sårbar, visa och uttrycka alla känslor du bar inom dig, och ändå känna dig så oändligt älskad.

Att få ha hört dig säga hur du upplevde livet tillsammans med mig, det betyder så oerhört mycket för mig idag. För det gör mig så trygg i att du var med den människa du verkligen ville vara med och kände dig älskad av. ❤️

Och allt du gav mig! Jisses vad mycket fint du gett mig bara genom att finnas till! ❤️

Så tack Johan för all kärlek du gav mig!

Tack för att du fick mitt liv att glittra och spraka så oändligt mycket, ända till vår allra sista stund, vår allra sista minut, vår allra sista sekund som vi fick tillsammans.❤️

Älsk dig Johan! ❤️ Jag glömmer dig aldrig, aldrig någonsin, min finaste, bästa och underbaraste människa. ❤️

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tårarna

Den mörkaste av dagar

När världen rämnar