Tomtarna

Nu får vi vara tillsammans. ❤️❤️

För nästan exakt 3 år sedan åkte jag och Johan till Stockholm för en helg bara vi två.

Planen var att strosa runt på stan, äta gott och bara umgås.

Vi hade då känt varandra i 3 år, och vi kände att det verkligen var vi två, för all tid framåt.

Men lite småtjorv hade vi ju förstås framför oss. Vi hade barn & jobb och bodde 14 mil ifrån varandra.. Vi såg det alltså som lite knepigt att flytta ihop inom de närmsta åren.

Vi pratade en hel del om det den helgen. Vi var väldigt eniga om att vi kanske skulle behöva kämpa för att få ihop våra liv, vi älskade ju varandra så mycket så visst skulle det gå! ❤️

Så när vi på sista Stockholmsdagen besökte ett glasblåseri föll bådas våra ögon föll på en tomte i glas.

Ganska genast kom vi på idén att vi köper varsin tomte, och att vi skulle ha dem på varsitt håll tills dess att när tiden är inne för oss att flytta ihop kan vi förena våra fina små glastomtar.

Sagt och gjort, vi köpte två nyblåsta tomtar med oss hem - en hamnade hos mig i Rickleå och en hos Johan på Pitholm.

Tomtarna har bott på varsitt håll fram tills idag. Efter att Johan gått bort kändes det väldigt viktigt för mig att våra tomtar skulle återförenas, vi hade ju lovat varandra att det skulle bli så tillslut..!❤️

Så nu Johan, nu bor våra tomtar tillsammans, om än att de nu bor tillsammans av helt fel anledning. 💔

Tomtarna kommer alltid att få stå tillsammans från och med nu, precis som vi tillsammans bestämde den där decemberdagen i Stockholm, då vi hade ett helt liv att se fram emot, att vi skulle få bli gamla och rynkiga tillsammans. ❤️

Jag älskar dig Johan, och jag saknar dig och vårt liv så det gör ont ända in i själen. ❤️







Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tårarna

Bild
Tårar. Det verkar finnas oändligt med tårar hos mig.  Ibland känns tillvaron fullt hanterbar Nästa stund känns det som jag ramlat ned i ett stort svart hål  med väggar klädda av sorg och saknad.  Jag försöker få fäste för att ta mig upp.  Med hjälp av träningen, musiken,  alla snälla och omtänksamma människor runt omkring mig.  Alla många minnen jag har av och med Johan.  Ja allt försöker jag använda för att ta mig upp.  Allt fint Johan och jag hade Allt roligt vi gjorde Ja allt vi fick uppleva tillsammans  Hur Johan fick mig att känna Hur han lyfte mig som människa  Hur han fick mig att le, skratta och må.  Allt det där försöker jag greppa tag om,  i hopp om att jag tar mig upp ur den sorgfyllda avgrund jag periodvis känner att jag befinner mig i.  Kommer jag ta mig upp?  Jo det kommer jag.  Det måste jag.  För min egen skull.  Jag har ju bara ett liv.  Jag måste försöka leva det,  försöka få...
Läs mer

Den mörkaste av dagar

Den 8 december 2024 kom att bli den allra mörkaste av dagar i mitt liv.  Morgonen började som den oftast gör. Att jag och Johan ligger och mornar oss i sängen.  Efter en stund går Johan upp och hämtar en kopp kaffe, han smyger försiktigt in i sovrummet och ställer den på mitt nattduksbord.  ”Här har du kaffe älskling”, viskar han tyst och går sedan tillbaka och kryper ned bredvid mig i sängen.  Johan hade alltid fjäderlätta steg efter hård fostran av seglarlivet, så jag märkte knappt att han tassade förbi.  Johan slår på tv:n.  ”Ska vi kolla ikapp julkalenderavsnitten”, frågar han, och sätter sen på ett avsnitt som vi inte sett.  Under tiden som vi ligger och slökollar på avsnitt för avsnitt, vaknar vi till allt mer.  Dricker kaffet. Kramas och håller om varandra, luktar på varandra och småpussas och säger fina saker till varandra, som vi alltid brukade göra, och sen började vi småprata om dagens planer.  Planen var att vi skulle spendera för...
Läs mer

När världen rämnar

Bild
Söndag den 8 december fick min älskade Johan Johanson, just fyllda 48 år, en allvarlig hjärnblödning.  Tre dagar senare förklarades han död.  När Johan dog rasade min värld.  Johan var min bäste vän och livskamrat. Vi var varandras förebilder på många sätt, och vår plan var att tillbringa resten av livet tillsammans. Vi hade så mycket mer att göra och utforska tillsammans.  Nej vi var verkligen inte klara med vårt gemensamma liv.  Min värld känns inte som förut. Ett stort tomrum har vällt fram i mitt hjärta.  Oceaner av tårar och sorg sköljer över mig i perioder, och hur mycket jag avskyr min nya tillvaro, så kommer mitt liv, min tillvaro att behöva fortsätta, utan Johan vid min sida. Jag måste få den att fortsätta. Det vill jag verkligen, och det hade även Johan velat.   Men vetskapen om att vårt gemensamma liv är slut skär ändå i mig som en vass kniv. Jag letar därför, i skrivande stund strategier för hur jag ska hantera den massiva sorg so...
Läs mer