Tårarna

Tårar.

Det verkar finnas oändligt med tårar hos mig. 

Ibland känns tillvaron fullt hanterbar

Nästa stund känns det som jag ramlat ned i ett stort svart hål 

med väggar klädda av sorg och saknad. 

Jag försöker få fäste för att ta mig upp. 

Med hjälp av träningen,

musiken, 

alla snälla och omtänksamma människor runt omkring mig. 

Alla många minnen jag har av och med Johan. 

Ja allt försöker jag använda för att ta mig upp. 

Allt fint Johan och jag hade

Allt roligt vi gjorde

Ja allt vi fick uppleva tillsammans 

Hur Johan fick mig att känna

Hur han lyfte mig som människa 

Hur han fick mig att le, skratta och må. 

Allt det där försöker jag greppa tag om, 

i hopp om att jag tar mig upp ur den sorgfyllda avgrund jag periodvis känner att jag befinner mig i. 

Kommer jag ta mig upp? 

Jo det kommer jag. 

Det måste jag. 

För min egen skull. 

Jag har ju bara ett liv. 

Jag måste försöka leva det, 

försöka få ut det allra bästa av det.

Så att när jag är klar här på jorden 

får känna att jag fick uppleva det jag ville 

Att jag fick fylla mitt liv med allt det som jag ville ha

Kärlek, 

glädje, 

skratt.

Värme,

trygghet, 

omtanke. 

Se och uppleva nya platser.

Träffa nya människor. 

Ta del av nya tankar och perspektiv.

Få utmaningar. 

Hantera motvindar

Att få växa som människa. 

Få se barnen ta sig ut i livet.

få se dem växa och blomma ut,

till de mest fantastiska människor de är och vill vara

Känna lycka,

känna tacksamhet över allt fint jag har i livet.

Känna tacksamhet över allt jag fick uppleva 

och få med mig tack vare Johan 

Ja jag vill leva mitt liv så fullt ut som möjligt. 

Jag måste ta mig upp ur det här hålet. 

Sakta och ett steg framåt, uppåt, 

ta ett nytt grepp i taget 

så jag kommer upp och vidare. 

Livet måste gå vidare på sikt

men tårarna får rinna under tiden. 

Det är okej att de finns där av och till. 

De påminner mig ju om allt det fina jag och Johan hade

De påminner mig om hur mycket det betydde för mig

Hur mycket jag älskade livet med Johan 

och hur innerligt, innerligt 

mycket jag älskade honom. 

Så Johan. Jag vet att du är med mig. 

På något sätt, någonstans

i mitt fortsatta liv. 

Du kommer alltid finnas med mig 

i allt roligt jag gör och får uppleva. 

Alla utmaningar jag tar mig an

Alla motvindar jag hamnar i och får hantera 

Du är med mig ändå, det vet jag. 

Jag vet att du kommer trösta mig 

krama mig. 

Blåsten, motvindarna kommer avta. 

Jag vet att du håller om mig och ger mig mod att fortsätta. 

Du kommer säga att jag klarar allt jag vill. 

Ta mig igenom alla stormar jag hamnar i. 

Att inte ge upp.

Säga att allt ordnar sig. 

som du alltid brukade göra. 

Ja jag vet att du kommer finnas hos mig. 

Finaste, älskade Johan, du fattas mig! Men du kommer få hjälpa mig att torka mina tårar på vägen framåt. 

Älsk dig Johan.