Resan

Inatt drömde jag att Johan och jag skulle ut och resa.

Oklart var vi skulle, men vi skulle med ett tåg och på väg dit så konstaterar vi att vi kommer missa tåget om vi verkligen inte skyndar oss.

Tåget är i princip på väg i väg och Johan säger åt mig att jag måste springa allt jag kan, så kommer han efter och ordnar med bagaget så att det kommer med.

Jag börjar springa mot tåget allt vad jag kan. När jag närmar mig så börjar jag känna mig lite lugnare, för jag inser att vi kommer hinna med.

När jag går ombord så är det fullt med människor där, men jag ser inte Johan nånstans.

Jag hittar våra väskor och tänker att han nog också är ombord. Jag börjar leta efter honom men hittar honom inte.

Tåget startar och åker iväg, jag letar fortfarande men han finns verkligen inte med på tåget.

Jag inser då att jag är ensam, Johan är ju borta och jag inser att jag måste göra den här resan på egen hand.

Jag känner att jag blir oerhört ledsen, vi skulle ju göra den här resan tillsammans! Inte att jag skulle göra den själv, utan Johan.💔

Det är då jag vaknar upp med att ögonen är fulla med tårar.

Jag vet.

Det var ju bara en dröm, men symboliken i den här drömmen var riktigt slående.

Jag kommer få fortsätta den här resan utan Johan vid min sida.

Tanken på det gör mig väldigt ledsen, men det är ju faktiskt den verklighet jag står inför nu.

Jag måste försöka hitta glädjen i att resa utan Johan.

Just nu vet jag inte hur det kommer gå, men jag måste försöka och jag hoppas att resan ändå blir fin och kommer kännas meningsfull i slutändan.

Livet är verkligen nyckfullt och kan ta helt nya vändningar. Jag tänker att min största utmaning framöver blir att njuta av min resa ändå, trots att Johan inte är med.

Jag vet att jag tänkt allt detta redan, men jag måste påminna mig själv om att det är det enda vettiga alternativet.

Det måste gå. För min egen skull.

Ja Johan. Det blev ju verkligen inte som vi tänkt.

Men vi ses igen, det vet jag. Efter att jag gjort min egen, lite längre långresa. ❤️

Älsk dej Johan. ❤️