Julottan

Jag går sällan till kyrkan och ser mig heller inte som särskilt religiös.

Den största anledningen till att jag ville gå på julotta var att fylla på med ljus och hopp.

Men hur fyller man på med ljus och hopp egentligen?

Hur byter man ut den sorg som satt sig djupt, djupt, längst in i ens själ över att aldrig få träffa Johan igen, att få behöva möta morgondagen och leva livet utan sin allra bästa vän vid sin sida? 💔

Jag tror att det man vill ha mer av, ska man ge. Fylla på med mer av det jag vill ha istället.

Så jag vill byta ut, eller iaf balansera upp eller reducera sorgen med tacksamhet, kärlek och värme.

Jag har ju massor att känna mig tacksam över! Att jag fick ynnesten att leva 6 år tillsammans med Johan är ju i sig fantastiskt! ❤️

Vi sa ofta till varandra att det kändes som vi levt ett helt liv tillsammans. Det var som att det alltid varit han och jag. ❤️

Så jag känner tacksamhet över att jag under dessa år fått känna så. Att få ha känt och upplevt hur det är att två människor kan stå så nära varandra att man nästan börjar tänka och prata och göra på samma sätt..!❤️

Jag är även tacksam över att få ha känt och upplevt den där genuina tryggheten tillsammans med en annan människa. Att få vara precis den man är och fortfarande känna sig älskad, trots sina många tokiga egenheter och otaliga skavanker.

Så älskade Johan! ❤️Även om en viss del sorg och mörker av att förlora dig kanske alltid kommer finnas djupt i min själ, så kommer jag se till att det mörka och sorgliga vaktas och hålls i schack av tacksamhet, kärlek och mänsklig värme.

Fylla på med fina ord och handlingar som varit.

Fylla på med fina ord och handlingar som sker här och nu, som när människor i kyrkan kommer fram till mig och ger mig en kram för att visa sitt deltagande i sorgen.

Att få höra värmande ord, få en varm kram och en chokladbit betyder oerhört mycket och det är handlingar som får vakta och på sikt reducera den sorg som finns inom mig nu.

Du kommer alltid att omges av mängder med kärlek, värme och allt annat gott i mina tankar, inne i min själ. Så med det sagt så kommer du och minnet av dig alltid ha det bra hos mig!

❤️

Jag älskar dig Johan.

Nu och för alltid.❤️





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tårarna

Bild
Tårar. Det verkar finnas oändligt med tårar hos mig.  Ibland känns tillvaron fullt hanterbar Nästa stund känns det som jag ramlat ned i ett stort svart hål  med väggar klädda av sorg och saknad.  Jag försöker få fäste för att ta mig upp.  Med hjälp av träningen, musiken,  alla snälla och omtänksamma människor runt omkring mig.  Alla många minnen jag har av och med Johan.  Ja allt försöker jag använda för att ta mig upp.  Allt fint Johan och jag hade Allt roligt vi gjorde Ja allt vi fick uppleva tillsammans  Hur Johan fick mig att känna Hur han lyfte mig som människa  Hur han fick mig att le, skratta och må.  Allt det där försöker jag greppa tag om,  i hopp om att jag tar mig upp ur den sorgfyllda avgrund jag periodvis känner att jag befinner mig i.  Kommer jag ta mig upp?  Jo det kommer jag.  Det måste jag.  För min egen skull.  Jag har ju bara ett liv.  Jag måste försöka leva det,  försöka få...
Läs mer

Den mörkaste av dagar

Den 8 december 2024 kom att bli den allra mörkaste av dagar i mitt liv.  Morgonen började som den oftast gör. Att jag och Johan ligger och mornar oss i sängen.  Efter en stund går Johan upp och hämtar en kopp kaffe, han smyger försiktigt in i sovrummet och ställer den på mitt nattduksbord.  ”Här har du kaffe älskling”, viskar han tyst och går sedan tillbaka och kryper ned bredvid mig i sängen.  Johan hade alltid fjäderlätta steg efter hård fostran av seglarlivet, så jag märkte knappt att han tassade förbi.  Johan slår på tv:n.  ”Ska vi kolla ikapp julkalenderavsnitten”, frågar han, och sätter sen på ett avsnitt som vi inte sett.  Under tiden som vi ligger och slökollar på avsnitt för avsnitt, vaknar vi till allt mer.  Dricker kaffet. Kramas och håller om varandra, luktar på varandra och småpussas och säger fina saker till varandra, som vi alltid brukade göra, och sen började vi småprata om dagens planer.  Planen var att vi skulle spendera för...
Läs mer

När världen rämnar

Bild
Söndag den 8 december fick min älskade Johan Johanson, just fyllda 48 år, en allvarlig hjärnblödning.  Tre dagar senare förklarades han död.  När Johan dog rasade min värld.  Johan var min bäste vän och livskamrat. Vi var varandras förebilder på många sätt, och vår plan var att tillbringa resten av livet tillsammans. Vi hade så mycket mer att göra och utforska tillsammans.  Nej vi var verkligen inte klara med vårt gemensamma liv.  Min värld känns inte som förut. Ett stort tomrum har vällt fram i mitt hjärta.  Oceaner av tårar och sorg sköljer över mig i perioder, och hur mycket jag avskyr min nya tillvaro, så kommer mitt liv, min tillvaro att behöva fortsätta, utan Johan vid min sida. Jag måste få den att fortsätta. Det vill jag verkligen, och det hade även Johan velat.   Men vetskapen om att vårt gemensamma liv är slut skär ändå i mig som en vass kniv. Jag letar därför, i skrivande stund strategier för hur jag ska hantera den massiva sorg so...
Läs mer