Avtrycken

 En människa gör avtryck där hon befinner sig. 

Ibland synliga. 

Som lampan som Johan flyttade för inte så länge sedan. 

Eller att jag nu har en gräsklipparrobot. 

"Du kommer tacka mig sen", sa han till en skeptisk Helena. "Nja, inte vet jag", svarade jag.

Men visst hade han rätt! 

Den kom att bli det flitiga barn jag saknat i barnaskaran (:-))  

Eller utebordet han byggde.

"Har vi köpt ett nytt bord?" frågade barnen när de såg det. 

Nej, bara Johan som byggt ett! :-) 

Barnen är fortfarande imponerade av att han kunde bygga så fint! :-)  

Det kommer vi inte kunna sitta vid utan att tänka på vår fina Johan.  

Ja det finns synliga saker som andas Johan

som påminner oss om att denna fantastiska människa levt hos oss.

Så tacksamma vi är för att vi fått vara med om Johan!  

Vi kommer med glädje minnas, 

och kanske fälla tårar när vi sitter vid utebordet han byggt åt oss.

Eller när vi startar igång "Johans gräsklipparrobot" till sommaren. 

(Tack älskade Johan, den VAR en fantastisk apparat! :-))  

Ja att han gjort sina synliga, materiella avtryck hos oss 

är det ingen tvekan om att de kommer ge oss fina och ljusa minnen att prata om.

Det blir vårt sätt att hålla Johans avtryck levande genom skratt, samtal och kanske även tårar.   

Och så finns de mindre synliga, inre avtrycken. 

De där som finns inom oss som kände honom

Ja de avtrycken är unika för var och en.

Och hos mig

ja de avtryck han gjort hos mig

är så starka och värdefulla 

att när jag tänker på att Johan 

inte kommer göra fler avtryck inom mig 

så gör det otroligt ont i hela mig. 

Hur ska jag klara mig utan att få nya, inre avtryck av honom? 

Inga fler skratt, inga nya tokigheter.

Inga nya lösningar eller utanförlådan-idéer. 

Inga nya kramar, pussar eller kyssar

Hans andetag,  

hur ska jag klara av aldrig någonsin få höra hans andetag bredvid mig i sängen?

Aldrig få dra fingrarna genom hans underbara 

lockiga hår

Aldrig få hålla honom i handen 

Aldrig få krypa ned i soffan med honom

och vara nära honom

Aldrig få somna på hans arm

Höra hur han viskar att jag är hans allt 

De avtrycken var ju allt jag behövde! 

De var så otroligt värdefulla och viktiga för mig

De jag fått finns ju kvar hos mig, men 

hur ska jag klara mig utan att få nya? 

Tårarna rinner. Hela tiden. 

Ja sorgen forsar över inom mig av vetskapen

att jag inte kommer få fler, inre avtryck från Johan. 

Aldrig mer, någonsin.

Min stora utmaning framåt

är att hantera vetskapen om att Johan inte finns. 

Han kan inte göra nya avtryck hos mig. 

Jag får förlita mig att klara mig på de jag fått 

och på sikt måste jag lära mig  

att glädjas åt att nya, framtida avtryck 

som till trots inte är Johans,

känns lika värdefulla och viktiga för mig och mitt hjärta.    

Johan, du fattas mig! Sorgen av att du är borta känns så

oändlig, svart och stor! 

Jag och hela mitt hjärta behöver dig! 

Men vet detta, du älskade Johan.  

Att alla dina avtryck, 

dina underbara, värdefulla avtryck som du gjort hos mig

ja de kommer för alltid 

att finnas på hedersplatsen 

i mitt hjärta.  

Bara så du vet. 

Älsk dig Johan. 

Nu och för alltid.  



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tårarna

Bild
Tårar. Det verkar finnas oändligt med tårar hos mig.  Ibland känns tillvaron fullt hanterbar Nästa stund känns det som jag ramlat ned i ett stort svart hål  med väggar klädda av sorg och saknad.  Jag försöker få fäste för att ta mig upp.  Med hjälp av träningen, musiken,  alla snälla och omtänksamma människor runt omkring mig.  Alla många minnen jag har av och med Johan.  Ja allt försöker jag använda för att ta mig upp.  Allt fint Johan och jag hade Allt roligt vi gjorde Ja allt vi fick uppleva tillsammans  Hur Johan fick mig att känna Hur han lyfte mig som människa  Hur han fick mig att le, skratta och må.  Allt det där försöker jag greppa tag om,  i hopp om att jag tar mig upp ur den sorgfyllda avgrund jag periodvis känner att jag befinner mig i.  Kommer jag ta mig upp?  Jo det kommer jag.  Det måste jag.  För min egen skull.  Jag har ju bara ett liv.  Jag måste försöka leva det,  försöka få...
Läs mer

Den mörkaste av dagar

Den 8 december 2024 kom att bli den allra mörkaste av dagar i mitt liv.  Morgonen började som den oftast gör. Att jag och Johan ligger och mornar oss i sängen.  Efter en stund går Johan upp och hämtar en kopp kaffe, han smyger försiktigt in i sovrummet och ställer den på mitt nattduksbord.  ”Här har du kaffe älskling”, viskar han tyst och går sedan tillbaka och kryper ned bredvid mig i sängen.  Johan hade alltid fjäderlätta steg efter hård fostran av seglarlivet, så jag märkte knappt att han tassade förbi.  Johan slår på tv:n.  ”Ska vi kolla ikapp julkalenderavsnitten”, frågar han, och sätter sen på ett avsnitt som vi inte sett.  Under tiden som vi ligger och slökollar på avsnitt för avsnitt, vaknar vi till allt mer.  Dricker kaffet. Kramas och håller om varandra, luktar på varandra och småpussas och säger fina saker till varandra, som vi alltid brukade göra, och sen började vi småprata om dagens planer.  Planen var att vi skulle spendera för...
Läs mer

När världen rämnar

Bild
Söndag den 8 december fick min älskade Johan Johanson, just fyllda 48 år, en allvarlig hjärnblödning.  Tre dagar senare förklarades han död.  När Johan dog rasade min värld.  Johan var min bäste vän och livskamrat. Vi var varandras förebilder på många sätt, och vår plan var att tillbringa resten av livet tillsammans. Vi hade så mycket mer att göra och utforska tillsammans.  Nej vi var verkligen inte klara med vårt gemensamma liv.  Min värld känns inte som förut. Ett stort tomrum har vällt fram i mitt hjärta.  Oceaner av tårar och sorg sköljer över mig i perioder, och hur mycket jag avskyr min nya tillvaro, så kommer mitt liv, min tillvaro att behöva fortsätta, utan Johan vid min sida. Jag måste få den att fortsätta. Det vill jag verkligen, och det hade även Johan velat.   Men vetskapen om att vårt gemensamma liv är slut skär ändå i mig som en vass kniv. Jag letar därför, i skrivande stund strategier för hur jag ska hantera den massiva sorg so...
Läs mer