Mobiltäckning?

Finns det mobiltäckning från där du är nu Johan?

För idag när jag skulle åka hem från jobbet var det precis som om du försökte ringa till mig!❤️

Det var en sån där kreativ jobbdag, när jag kände mig lite extra effektiv och kände ett sånt flow så tiden rusade iväg en aning..!😅🙈

..så när jag väl kom till bilen så var klockan senare än vanligt…

…så jag satte mig i bilen, tog snabbt fram telefonen och satte den på laddplatsen

och kort därefter körde jag ut från parkeringen och började rulla hemåt

och när jag kom ut på vägen och hade kört några hundra meter såg jag att telefonen lyste till, och när jag såg varför den lyste, och vad som stod på skärmen, ja då kom tårarna..💔

För på skärmen, visades din telefonkontakt..!

Ja troligen hade jag lyckats fippla fram det själv när jag satte telefonen på laddning…

…och även om jag vet att det var en totalt omöjlighet så kändes det som att att du försökte ringa mig från där du är nu..!💔

För när du levde så hade du med största sannolikhet ringt mig vid det här laget..!

Vi pratade i princip varje dag med varann på vägen hem från jobbet, för att höra hur vi båda haft det under dagen

Vi kunde prata om allt! Och oavsett vad vi pratade om,

så kändes det så oerhört naturligt och enkelt att prata med dig Johan! ❤️

ja jag tror att om du kunde ringa mig från där du är nu,

så hade du gjort det finaste och älskade Johan! ❤️❤️❤️

jag saknar dig varje evigaste dag Johan!

jag saknar ditt skratt

dina ögon, din röst,

ditt skarpa intellekt,

dina kramar, din kärlek och all omtanke du alltid visade och gav mig och barnen..! ❤️

Ja om det bara fanns mobiltäckning där du är nu, det hade varit så oerhört fantastiskt!❤️

Då hade mitt hjärta, ja hela jag hade fått uppleva ett inre lugn som bara du kunde ge, genom att bara få höra din röst i telefonen..!❤️💔❤️

Finaste Johan, du är så oerhört saknad! 💔Ja det finns delar av mig som nog fortfarande hoppas och längtar tills den dag du ringer igen..! ❤️ Ja jag väntar & hoppas att mobilnätet byggs ut där du är nu så vi får prata med varann igen! ❤️❤️❤️

din Helena

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den mörkaste av dagar

Den 8 december 2024 kom att bli den allra mörkaste av dagar i mitt liv.  Morgonen började som den oftast gör. Att jag och Johan ligger och mornar oss i sängen.  Efter en stund går Johan upp och hämtar en kopp kaffe, han smyger försiktigt in i sovrummet och ställer den på mitt nattduksbord.  ”Här har du kaffe älskling”, viskar han tyst och går sedan tillbaka och kryper ned bredvid mig i sängen.  Johan hade alltid fjäderlätta steg efter hård fostran av seglarlivet, så jag märkte knappt att han tassade förbi.  Johan slår på tv:n.  ”Ska vi kolla ikapp julkalenderavsnitten”, frågar han, och sätter sen på ett avsnitt som vi inte sett.  Under tiden som vi ligger och slökollar på avsnitt för avsnitt, vaknar vi till allt mer.  Dricker kaffet. Kramas och håller om varandra, luktar på varandra och småpussas och säger fina saker till varandra, som vi alltid brukade göra, och sen började vi småprata om dagens planer.  Planen var att vi skulle spendera för...
Läs mer

Den vingklippta tiden

Bild
Veckan då din begravning ska äga rum är här. Trots att jag haft två månader på mig  att försöka förstå att du är borta, känns det fortfarande så obegripligt att du inte längre finns här på jorden. Två månader.  Det är totalt 62 dagar. Cirka 1480 timmar.  Från det att läkarna sa  "Johan kommer inte klara det här", känns det som att  mina dagar, mina timmar, mitt liv  stannade av. Det känns nästan som att  tiden nu helt står stilla.  Att även om dagarna,  timmarna och minuterna går, att det skiftar från morgon till kväll, från kväll till morgon, så står min tid ändå stilla. Och hur mycket jag än försöker bryta känslan  av att jag hamnat i ett tidsvakuum   så kan jag inte ta mig loss.   Hur tar jag mig ur det här Johan?  Hur?  Kommer din begravning att hjälpa mig att komma ur känslan att jag hamnat på en  plats där tiden knappt rör på sig alls? Jag vill vara på den plats där tiden flög! Ja det spelar ...
Läs mer

När världen rämnar

Bild
Söndag den 8 december fick min älskade Johan Johanson, just fyllda 48 år, en allvarlig hjärnblödning.  Tre dagar senare förklarades han död.  När Johan dog rasade min värld.  Johan var min bäste vän och livskamrat. Vi var varandras förebilder på många sätt, och vår plan var att tillbringa resten av livet tillsammans. Vi hade så mycket mer att göra och utforska tillsammans.  Nej vi var verkligen inte klara med vårt gemensamma liv.  Min värld känns inte som förut. Ett stort tomrum har vällt fram i mitt hjärta.  Oceaner av tårar och sorg sköljer över mig i perioder, och hur mycket jag avskyr min nya tillvaro, så kommer mitt liv, min tillvaro att behöva fortsätta, utan Johan vid min sida. Jag måste få den att fortsätta. Det vill jag verkligen, och det hade även Johan velat.   Men vetskapen om att vårt gemensamma liv är slut skär ändå i mig som en vass kniv. Jag letar därför, i skrivande stund strategier för hur jag ska hantera den massiva sorg so...
Läs mer