Tillbaka till jorden och strimmor av ljus

Dagen för din urnnedsättning är över Johan.❤️

Det var en dag jag gruvat nåt oerhört mycket inför- tanken att behöva återföra dig till jorden så galet för tidigt i livet kändes så oerhört, orimligt gränslöst hemsk att det är svårt att beskriva,

och det lite konstiga med idag var att det kändes som att du var med mig..! ❤️

Att du förstod graden av min förtvivlan, att du grät med mig med hjälp av det regn som ihärdigt föll över oss alla idag. ❤️

För nog regnade det alltid! Från tidig morgon, ända fram tills dess att vi sänkt ner din urna i jorden..😌

..och strax efter det, så upphörde regnet.

De tunga regnmolnen sprack då med ens upp, och kort därefter kunde vi se och känna solens värme igen..!❤️

Det var lite som att du, genom regnets upphörande, gav mig en stor, värmande och tröstande kram..! ❤️

Att jag fick vara i din famn en stund,

att jag fick känna din värme, känna din kärlek och att du sen viskade till mig,

Helena, allt kommer ordna sig ska du se. ❤️

Ja jag vet att du hade velat krama mig och säga de tröstande orden till mig om du bara kunde, min finaste och älskade Johan..!❤️❤️❤️

Du hade velat säga att solen kommer börja lysa på oss och värma oss igen, förr eller senare…!

För ljuset tar sig alltid igenom det mörka.

Ja jag måste tro att mitt liv, allt eftersom kommer börja fyllas med mer glädje och mer ljus, trots att det verkligen inte är sig likt på grund av att du inte finns längre.

Ja det blev, trots den tunga uppgiften att återföra din aska till jorden, en dag där strimmor av ljus och hopp ändå trängde igenom och fastnade i mitt nu ganska sorgfyllda hjärta. ❤️

Jag tänker att du vill att mitt liv, att allas våra liv ska fyllas med så mycket kärlek och fina upplevelser som möjligt, även fast du bara finns i våra hjärtan numera..!❤️

Jag ska försöka leva ett så rikt liv jag bara kan.

Ja jag ska försöka fylla det med allt vi hade tänkt fylla våra liv med om vi hade fått mer tid tillsammans..! ❤️

Och en sak är säker- samtidigt som jag gör allt det där, så är du med mig Johan..! ❤️

Ja så länge jag finns här på jorden och lever livet så fullt ut jag bara kan, så kommer du alltid vara med mig, från bästplatsen i mitt hjärta.❤️❤️❤️

Kommentarer

  1. Unknown2 augusti 2025 kl. 03:26

    Att förlora den glädje och lycka jag delat med min fru i så många år krossade mig och lämnade mig ofullständig som man. Jag trodde att jag gjorde allt rätt och ledde henne i rätt riktning, inte förrän livet och dess problem uppstod och hon lämnade mig. Så många gånger försökte jag lösa problemen men ingenting fungerade och vid den här tiden flyttade hon till en annan stad vilket gjorde det svårare att vinna tillbaka henne. Jag hatade att jag var tvungen att låta våra missförstånd bli en stor orsak till våra separationer. Jag var tvungen att kontakta Dr Lukas som fick tag på mig och hjälpte mig att lösa problemen. Det var verkligen en fantastisk upplevelse och Dr Lukas gör underverk och som krönika på allt är min fru tillbaka hemma hos mig och min dotter och den här gången tror jag verkligen att kärleken och lyckan vi delade nu är för alltid och att ingenting någonsin kommer att bryta oss. Kontakta Dr Lukas andliga verk är superfantastiska och verkliga om du vågar behöva hjälp med att lösa dina problem med din make/maka. Hans WhatsApp-kontakt: +44-7469341745 eller maila honom via: okukutemple@gmail.com

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tårarna

Bild
Tårar. Det verkar finnas oändligt med tårar hos mig.  Ibland känns tillvaron fullt hanterbar Nästa stund känns det som jag ramlat ned i ett stort svart hål  med väggar klädda av sorg och saknad.  Jag försöker få fäste för att ta mig upp.  Med hjälp av träningen, musiken,  alla snälla och omtänksamma människor runt omkring mig.  Alla många minnen jag har av och med Johan.  Ja allt försöker jag använda för att ta mig upp.  Allt fint Johan och jag hade Allt roligt vi gjorde Ja allt vi fick uppleva tillsammans  Hur Johan fick mig att känna Hur han lyfte mig som människa  Hur han fick mig att le, skratta och må.  Allt det där försöker jag greppa tag om,  i hopp om att jag tar mig upp ur den sorgfyllda avgrund jag periodvis känner att jag befinner mig i.  Kommer jag ta mig upp?  Jo det kommer jag.  Det måste jag.  För min egen skull.  Jag har ju bara ett liv.  Jag måste försöka leva det,  försöka få...
Läs mer

Den mörkaste av dagar

Den 8 december 2024 kom att bli den allra mörkaste av dagar i mitt liv.  Morgonen började som den oftast gör. Att jag och Johan ligger och mornar oss i sängen.  Efter en stund går Johan upp och hämtar en kopp kaffe, han smyger försiktigt in i sovrummet och ställer den på mitt nattduksbord.  ”Här har du kaffe älskling”, viskar han tyst och går sedan tillbaka och kryper ned bredvid mig i sängen.  Johan hade alltid fjäderlätta steg efter hård fostran av seglarlivet, så jag märkte knappt att han tassade förbi.  Johan slår på tv:n.  ”Ska vi kolla ikapp julkalenderavsnitten”, frågar han, och sätter sen på ett avsnitt som vi inte sett.  Under tiden som vi ligger och slökollar på avsnitt för avsnitt, vaknar vi till allt mer.  Dricker kaffet. Kramas och håller om varandra, luktar på varandra och småpussas och säger fina saker till varandra, som vi alltid brukade göra, och sen började vi småprata om dagens planer.  Planen var att vi skulle spendera för...
Läs mer

När världen rämnar

Bild
Söndag den 8 december fick min älskade Johan Johanson, just fyllda 48 år, en allvarlig hjärnblödning.  Tre dagar senare förklarades han död.  När Johan dog rasade min värld.  Johan var min bäste vän och livskamrat. Vi var varandras förebilder på många sätt, och vår plan var att tillbringa resten av livet tillsammans. Vi hade så mycket mer att göra och utforska tillsammans.  Nej vi var verkligen inte klara med vårt gemensamma liv.  Min värld känns inte som förut. Ett stort tomrum har vällt fram i mitt hjärta.  Oceaner av tårar och sorg sköljer över mig i perioder, och hur mycket jag avskyr min nya tillvaro, så kommer mitt liv, min tillvaro att behöva fortsätta, utan Johan vid min sida. Jag måste få den att fortsätta. Det vill jag verkligen, och det hade även Johan velat.   Men vetskapen om att vårt gemensamma liv är slut skär ändå i mig som en vass kniv. Jag letar därför, i skrivande stund strategier för hur jag ska hantera den massiva sorg so...
Läs mer