Tankar inför semestern 2025

 


Semestern 2025 är snart här. 

Tänk att livet kan förändras 
så oerhört drastiskt på mindre än ett år. 

Det känns helt surrealistiskt 
att jag kommer spendera 
den här semestern 
utan dig vid min sida.

För semestern 2024, 
den var väldigt speciell för oss båda. 

Jag som just fått ett nytt jobb, 
och med det hade jag bara en 
halv semesterperiod att ta ut.

"Men det gör ju inget att vi får en kortare semester i år, 
för vi har ju all tid i världen, 
ja vi har ju det bästa framför oss".

Så semestern 2024 blev kortare än vanligt, 
men vi spenderade varenda stund på bästa tänkbara sätt. 

Vi spenderade varenda dag 
av semestern 2024 tillsammans, med varandra och
tillsammans med våra fina barn.  

Ja vi skapade en massa härliga minnen 
under den sommarsemester som kom 
att bli vår allra sista tillsammans.  

Ja all tid vi fick 
kändes så oerhört dyrbar och meningsfull 
För även om vi fick färre antal semesterveckor detta år,

så kände vi båda att vi befann oss på en plats i livet
där vi både hade hittat ett inre lugn

ja det fanns ingen annan människa 
jag hellre hade spenderat  
min semester, och all övrig tid för den delen med, 
än med Johan. 

Och jag tror 
att Johan nog kände detsamma för mig.

Och den där sommaren, 
Minns du vår allra sista gång vi åt på en uteservering?

Vi visste ju inte att det skulle bli vår sista, 
men vilken otroligt fin kväll det blev!

Under den middagen, 
satt vi så där nära varandra som vi bara kunde:-) 

Hur vi höll varandra i handen, 
precis som alla nykära gör, 

Hur vi tog varje tillfälle till att pussas
le mot varandra, se varann i ögonen
säga "jag älskar dig"
till varann
 
Ja jag tror att vi båda kände  
att vi var på helt rätt plats i livet.

Att jag var med min bästa människa 
och att Johan var med sin.   

Ja livet skulle ju liksom bara bli 
bättre och bättre från och med nu. 

Nu vet vi ju att det verkligen inte blev så. 

Det jag vet nu, är att jag kommer gå in i semestern 2025 
utan dig vid min sida. 

Det känns så sorgligt att det är svårt 
att beskriva. 

Och jag är helt maktlös vad gäller den saken.

Jag kommer inte få dig tillbaka
på något sätt i världen.  

Sorgen och saknaden river i mig så innerligt vissa dagar. 

Och den här, med en enda jobbdag kvar innan semestern
 är en sådan. 
  
Det  gör ju fortfarande så ont över att du inte längre finns!   

Men minnena av dig...
 
De fungerar som plåster för mitt hjärta. 
 
Som minnena från den där sommarkvällen
på uteserveringen

jag plockar fram de där fantastiskt fina minnena jag har av dig, av oss, 
när saknaden och sorgen bränner i mig.    

Johan. Fina, underbara Johan. 
 
Den klokaste, finaste, mest vänliga och godhjärtade av oss alla, 

Så älskad av oss! 
Så saknad!  


Men jag lovar dig Johan, 
att jag ska försöka ta vara på den här semestern så gott jag kan ändå. 
. 
Försöka njuta av allt fint som finns omkring mig, 
umgås med våra fina barn så gott jag kan och hinner
försöka njuta av ledigheten
och kanske hinna se och uppleva något nytt. 

Ja jag ska göra mitt allra bästa 
för att göra den här semestern så fin jag bara kan 
trots att du inte finns hos mig.  
 
Det hade du velat att jag gör.

Älsk dig Johan. Nu och för alltid. 
  
 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tårarna

Bild
Tårar. Det verkar finnas oändligt med tårar hos mig.  Ibland känns tillvaron fullt hanterbar Nästa stund känns det som jag ramlat ned i ett stort svart hål  med väggar klädda av sorg och saknad.  Jag försöker få fäste för att ta mig upp.  Med hjälp av träningen, musiken,  alla snälla och omtänksamma människor runt omkring mig.  Alla många minnen jag har av och med Johan.  Ja allt försöker jag använda för att ta mig upp.  Allt fint Johan och jag hade Allt roligt vi gjorde Ja allt vi fick uppleva tillsammans  Hur Johan fick mig att känna Hur han lyfte mig som människa  Hur han fick mig att le, skratta och må.  Allt det där försöker jag greppa tag om,  i hopp om att jag tar mig upp ur den sorgfyllda avgrund jag periodvis känner att jag befinner mig i.  Kommer jag ta mig upp?  Jo det kommer jag.  Det måste jag.  För min egen skull.  Jag har ju bara ett liv.  Jag måste försöka leva det,  försöka få...
Läs mer

Den mörkaste av dagar

Den 8 december 2024 kom att bli den allra mörkaste av dagar i mitt liv.  Morgonen började som den oftast gör. Att jag och Johan ligger och mornar oss i sängen.  Efter en stund går Johan upp och hämtar en kopp kaffe, han smyger försiktigt in i sovrummet och ställer den på mitt nattduksbord.  ”Här har du kaffe älskling”, viskar han tyst och går sedan tillbaka och kryper ned bredvid mig i sängen.  Johan hade alltid fjäderlätta steg efter hård fostran av seglarlivet, så jag märkte knappt att han tassade förbi.  Johan slår på tv:n.  ”Ska vi kolla ikapp julkalenderavsnitten”, frågar han, och sätter sen på ett avsnitt som vi inte sett.  Under tiden som vi ligger och slökollar på avsnitt för avsnitt, vaknar vi till allt mer.  Dricker kaffet. Kramas och håller om varandra, luktar på varandra och småpussas och säger fina saker till varandra, som vi alltid brukade göra, och sen började vi småprata om dagens planer.  Planen var att vi skulle spendera för...
Läs mer

När världen rämnar

Bild
Söndag den 8 december fick min älskade Johan Johanson, just fyllda 48 år, en allvarlig hjärnblödning.  Tre dagar senare förklarades han död.  När Johan dog rasade min värld.  Johan var min bäste vän och livskamrat. Vi var varandras förebilder på många sätt, och vår plan var att tillbringa resten av livet tillsammans. Vi hade så mycket mer att göra och utforska tillsammans.  Nej vi var verkligen inte klara med vårt gemensamma liv.  Min värld känns inte som förut. Ett stort tomrum har vällt fram i mitt hjärta.  Oceaner av tårar och sorg sköljer över mig i perioder, och hur mycket jag avskyr min nya tillvaro, så kommer mitt liv, min tillvaro att behöva fortsätta, utan Johan vid min sida. Jag måste få den att fortsätta. Det vill jag verkligen, och det hade även Johan velat.   Men vetskapen om att vårt gemensamma liv är slut skär ändå i mig som en vass kniv. Jag letar därför, i skrivande stund strategier för hur jag ska hantera den massiva sorg so...
Läs mer