Tårar och tejp

Jag trodde att det här skulle bli min första dag utan tårar. 

Jag tror att mitt hjärta har läkt en aning sedan du dog 

Varför tror jag det? 

Jo jag kan ju prata om dig  

utan att få gråten i halsen nu. 

Jag kan titta på bilder av dig, 

tänka tillbaka på minnen, 

tänka tillbaka på tokiga saker du gjort och sagt,

hur du fått mig och barnen att skratta, 

hur vi skrattat med varandra, tillsammans,

som den härliga familj vi var.

Ja jag kan faktiskt skratta 

när jag tänker på dig eller allt du kunde säga eller göra.  

Och ikväll, när jag försökte laga en grej med enbart tejp, 

då skrattade jag till när jag såg hur jäkla dåligt det blev,

sen sa jag högt, 

alltså vad säger du om det här Johan

visst blev väl det här en bra och snygg lagning?! 

Johan hade inte lagat en grej med tejp.

 

Han hade skrattat till lite, gett mig en av sina blickar, 

sagt att han älskar mig mest 

och sen hade han gett förslag på en alternativ lösning 

som inte innefattar tejp. 

Han hade lagt fram sitt förslag 

på ett väldigt ödmjukt sätt, 

som den ödmjuke människa han var. 

Ja det KANSKE hade blivit bättre än att ordna grejen med tejp. 

Men bara KANSKE, det hade jag även påtalat till Johan.  

Och kanske, bara kanske hade jag antagit 

hans förslag som en tänkbar lösning...:-) 

Men det som gjorde mig varm i hjärtat,

var att han var hos mig 

 

Han gjorde mig sällskap, 

han var så närvarande i mina tankar, i mitt hjärta. 

Tänk att du hjälpte mig med en alternativ lösning

precis som du alltid brukade göra,

 trots att du bara finns i mitt hjärta nu. 

Att jag kan greja på med ditten och datten

och ha Johan med mig i tankarna

utan att börja gråta. 

 

Ja att kunna göra det ser jag som 

ett tecken på att hjärtat läkt en aning. 

Men ändå. 

Det finns sår kvar i mitt hjärta 

sår som ännu inte läkt. 

De såren kommer behöva mer tid på sig för att läka. 

Jag vet det därför att

 

när jag såg bilderna av oss när vi 

för snart två år sedan var på konsert, 

då kom tårarna. 

För jag minns känslan jag hade i kroppen den kvällen. 

Kärlek. 

 Ren och skär kärlek till dig. 

att bara få umgås med dig, 

att få uppleva dig så glad och lycklig.

Ja tårarna rinner nedför kinderna

av insikten att jag aldrig kommer 

få se dig glad och lycklig igen, 

som under den kvällen för snart två år sedan. 

Att du var lycklig gjorde ju mig lycklig, 

älskade Johan!

Du var en sån fantastisk människa, 

du borde fått leva vidare!  

Du hade så mycket kvar att se

uppleva, så mycket kvar att ge

så mycket kvar jag ville ge dig!

Ja nog finns det sår kvar i mitt hjärta

och de såren går inte ens laga med tejp. 

Jag tror jag behöver fortsätta låta tiden göra sitt

samtidigt som jag fortsätter 

badda såren med kärlek och ljusa minnen 

som jag har av dig Johan.  

Jag tror att det behöver bli så. 

Min fina Johan! 

Tack för att du gav mitt liv den bästa av guldkanter. 

Nu får du vara i mitt hjärta och se till 

så jag inte löser allt för många problem med tejp. 

Jag behöver dig, där i mitt sargade hjärta.

 

Det kommer läka med tid, kärlek och 

alla vackra minnen av dig, och vår tid tillsammans. 

Älsk dig Johan. Mest av allt, 

min underbara människa.