Det sista projektet

Finaste Johan, idag är en stor dag. 

Jag lyckades nämligen 

avsluta vårt sista projekt tillsammans, 

nämligen att få hästtransporten såld. 

Ja du älskling, tänk att vi lyckades få iväg den till slut.

Som du grejade på med den i somras!

Som du kämpade för att få den i premiumskick...

  

Slipade, putsade, slipade igen, putsade, spacklade,..

Tålmodige Johan! 

Ja i timmar och åter timmar höll du på för att få till den.

Det gick inte att stoppa dig, jag fick så dåligt samvete 

över att du lade ner så mycket av din 

tid på att få det gamla hästsläpet fint.

"Jag vill att det ska bli perfekt", sa du. 

"Och jag tycker om att göra det här, 

det är så roligt när den blir fin!"

"Det är ju för oss, för vår skull jag vill göra det här!" 

Älskade Johan! 

Ja då du hade en plan och var motiverad 

så gav du allt och mer därtill.

 

Ordet noggrann räckte inte till för att beskriva 

dig när du väl kommit igång med ett projekt. 

Det var ju så du var, min finaste Johan.

Så oerhört smart, noggrann, uthållig.

 

Oerhört snäll, omtänksam och godhjärtad. 

Ja du var verkligen så fantastisk på alla sätt för mig.

Nog därför det gör så ont att du är borta.  

 

Men jag vet att du ler från där du är nu älskling! 

"Det där är min tjej, hon fixar allt hon vill!"

"Bästtjejen min!" 

Men som sagt, nu är finkan såld. 

Jag fick avsluta vårt lilla renoveringsprojekt

 på egen hand. 

 

Men du hade varit så stolt över mig Johan!

Du hade sagt att du älskar mig mest i världen,

sen hade du gett mig en av dina bamsekramar, 

hållit om mig som bara du kunde,

och hela jag hade känt att jag var på rätt plats i livet, 

med helt rätt människa

att ingen kunde vara lyckligare än mig 

som fick ha dig i mitt liv.  

 

Ja Johan. 

Även om du är på en helt annan plats nu

så var du med mig ikväll när finkan åkte iväg.

Jag kunde inte hålla mig från tårar när jag berättade att du, 

min sambo var den som renoverat den,

att du lagt ned massor av tid på att få den så fin... 

men att du dog för två månader sedan. 

Ja då kom tårarna, 

för det är så hemskt att du dog Johan. 

Den allra snällaste, bästa underbaraste och 

mest hjälpsamma människa på jorden.

 

Ja det är så oerhört, galet 

sorgligt att du är borta.

Men vet du Johan.

Efter att de åkt, kändes det nästan 

som att du höll mig i handen 

där i kvällsmörkret. 

Som att du försökte trösta mig. 

Att du fanns hos mig trots allt. 

Ja du finns ju faktiskt kvar hos mig

i mina tankar, 

ja där är du så levande. 

Ja Johan, nu är vårt lilla projekt 

Sälja-hästtransporten" avklarat.

 

Projektet avslutades inte som vi tänkt,  

vi skulle ju fira försäljningen 

genom att åka bort en helg, 

bara du och jag.

Ja nu blir det inte så, och det gör mig så ledsen, 

mitt hjärta gör så ont över att du är borta.  

Finaste Johan,

jag saknar dig så innerligt mycket! 

Men tack än en gång till dig 

för allt du gjort för mig. 

Du var väldens bästa människa för mig när du levde,

och det är du än, trots att du numera bara finns i mitt hjärta.

Älsk dig, finaste Johan. Älsk dig mest.