Löftet

Din begravning närmar sig. 

Dagen då vi alla ska få möjligheten att 

säga ett allra sista farväl till dig Johan.

Känslan att det är just din begravning som väntar 

är obeskrivlig. 

Hur kan det vara möjligt

att det är vår älskade 

Johan Johansson, 

att det är just din begravning vi ska gå på? 

Hur kan det vara möjligt?

Ja det är så overkligt att vi ska begrava   

mannen som jag var ute och seglade med i somras, 

vandrade i fjällen med i höstas, 

myste med i soffan, 

för några veckor sedan

kysste och sa  

jag älskar dig så innerligt,

galet mycket till. 

 

Du är mitt allt,

du var inte bara mitt livs kärlek, 

du var även min 

 allra bästa och närmaste vän. 

Ingen känner mig som du gjorde. 

Och jag tror att ingen kände dig som jag fick göra. 

Du äger mitt hjärta för alltid, 

jag ville leva resten av mitt liv med dig.  

Vi skulle ju ha en fantastisk framtid tillsammans, 

och det underbara var ju

att vi hade den bästa tiden framför oss. 

Hur kan det vara den mannens, 

min älskade Johans begravning 

som väntar? 

Jag försöker förstå. 

Försöker acceptera.

 

Försöker samla kraft, mod och inre styrka

till denna dag. 

Jag försöker samla ihop 

allt fint vi haft tillsammans.

 

Försöker ordna,

 sortera minnen

försöker hämta mod och kraft 

bläddra bland alla bilder 

som tagits under våra år tillsammans. 

Hur såg den allra första bilden ut på oss? 

Jag blev nyfiken. 

Letade, scrollade bland de 

tusentals kort som tagits under åren. 

Och så hittade jag den. 

Första gången Johan hälsade på mig i Rickleå. 

Åh älskling! 

Jag minns ju faktiskt när jag tog den bilden! 

Vi kände ju inte varandra på djupet då, 

så jag minns att jag var lite nervös när jag tog bilden.

Jag minns också att vi hade en så mysig helg. 

Det var en soffmysarhelg. 

Vi sträcksåg serie och myste 

allt vad vi kunde hela helgen.

Ja Johan. Den där helgen, 

inte visste jag att när jag tog det där kortet, 

inte visste jag då  

att du skulle kunna fylla mitt liv 

med så mycket kärlek, glädje, skratt och omtanke 

under våra kommande år. 

Att vi under de kommande åren 

skulle utveckla en så otroligt 

djup och genuin relation 

få uppleva så mycket roligt

både du och jag

men även tillsammans med 

våra otroligt fantastiska barn.

Och sen, att jag fått lära mig 

så mycket tillsammans med dig, 

att du alltid stöttat mig, alltid stått vid min sida 

peppat mig att söka ett jobb jag 

nog aldrig annars vågat söka 

utan dig och dina inspirerande ord. 

Du trodde alltid på mig, 

särskilt då jag tvivlade på 

mig själv och min egen förmåga.

Du sa så ofta hur stolt du var över mig. 

Ja du fanns alltid där för mig. 

Att få ha dig i mitt liv 

gav mig en sådan trygghet, 

du ingav mig sådant mod

att jag fick känslan 

att jag kunde klara allt jag ville här i livet. 

"Jag kommer alltid finnas vid din sida Helena". 

Alltid. 

Så klart att du skulle finnas hos mig! 

Att det var vi för all tid framåt. 

"Och skulle det hända dig nåt Helena, 

Så kommer jag finnas vid din sida, 

vaka över dig tills slutet är här." 

  

Ja vi hade faktiskt pratat om 

det skulle hända oss något. 

Eller mest pratat om det skulle hända mig något... 

För hästtjej som jag är, så kan ju en sådan 

ibland hamna i lite kniviga situationer...

..Och när jag ramlat av hästen en gång, 

då blev du varse att,

herregud tänk om det hände mig nåt.

Ja jag fick mig en riktig 

säkerhetsföreläsning 

av dig den gången.

 

Att jag alltid måste vara försiktig. 

Det får ju aldrig, aldrig hända mig nåt. 

"Men Johan, man kan ju aldrig 

säkert garantera att det aldrig händer mig nåt"

Ja, det är ju sant. 

Ja Helena, om det händer dig något, 

så kommer jag finnas hos dig.

"Jag kommer finnas vid din sida,

till slutet." 

Åh min älskade, älskade och bästa människa!

Du skulle ha suttit hos mig om jag låg för döden! 

Det är jag så övertygad om!

Du hade vakat över mig, 

natt och dag. 

 

Sett till att jag hade det så bra som möjligt,

eller i alla fall så bra man kan ha det 

om man nu ligger för döden. 

  

Ja du hade varit hos mig tills jag lämnat världen. 

Det hade du ju lovat,

min älskade Johan.    

Nu vet vi att det inte blev jag 

som tvingades stå öga mot öga med döden.   

Det blev du. 

Och den vetskapen för mig till frågan, 

vilket var det allra sista kortet som togs på Johan och mig.

Jag fick bläddra en ganska kort stund

för jag visste tyvärr var jag skulle leta. 

IVA-bilderna. 

De var de sista bilderna som togs på dig, 

innan respiratorn kopplades ur.

Där fanns det sista kortet på dig och mig. 

Kortet visar på att det ju 

blev jag som fick vaka över dig. 

Inte tvärtom.

Ja Johan.  

Det du lovade mig en gång, 

att du skulle finnas vid min sida

tills slutet, tills jag lämnade jorden,

Ja ditt löfte du gav mig, 

det blev mitt löfte till dig den 8 december.

För mig fanns inget mer självklart. 

Jag ville vara vid din sida

Finnas hos dig, hålla dig i handen. 

se till att du hade det så bra som möjligt, 

eller iaf så bra man nu kan ha det 

när man nu ligger inför döden.

Och tillslut fick jag ledsamt nog 

infria mitt löfte till dig.

 

Så jag fick bli vid din sida, 

vaka över dig tills slutet, 

tills livet lämnade dig, 

den 11 december 2024.   

Efter din död öppnade personalen

på IVA fönstret så att din själ kunde flyga iväg. 

Det var en ganska kall dag, 

men jag tror att din själ tyckte 

om att följa med den där friska luften, 

precis som om den fick följa ut till havs på en härlig tur. 

Din själ hade älskat det, det vet jag.   

  

Kära, älskade Johan.

 

Din begravning nalkas. 

Men under den dagen kommer jag 

hålla alla fina minnen,

all kärlek, 

all omtanke, 

allt ljust och vackert 

som du gett mig under 

våra år tillsammans, 

ja allt det ska jag hålla om 

extra mycket inom mig. 

Du har gett mig så fantastiskt mycket vackert Johan, 

så jag har så mycket vackert att hålla i den dagen. 

 

Älsk dig Johan. Älsk dig så galet mycket! 

Det är mitt löfte till dig. 

För all tid.