Ljuset är på väg tillbaka, vi har sett det värsta

Visst minns du att vi sa så Johan,

för nästan exakt ett år sedan.

Visst minns du det? 

Vi har sett det värsta nu Helena.  

Ljuset är på väg tillbaka.

Allt kommer bli bra.

Året började så oerhört tungt

jag förlorade min mamma

du förlorade din pappa en vecka därpå

Två begravningar tätt på varandra. 

Två älskade människor 

som lämnade oss, 

som vi var tvungna att ta avsked till. 

Så många tårar vi fällde tillsammans. 

Så mycket sorg vi kände.

Saknad.  

Men vi hade ju varandra. 

Ja att få vara i din famn, 

där var min allra tryggaste,

varmaste och bästa plats

att hitta tröst på. 

Du kramade om mig, 

så som bara du kunde. 

Du kysste mig på pannan. 

Såg in i mina ögon. 

Log mot mig. 

Vi har sett det värsta nu Helena!  

Ljuset är på väg tillbaka!

Allt kommer bli bra, min finaste älskling. 

Så för att fira att vi klarat av så mycket 

död och elände som vintern gett oss,

för att vi övervunnit mörkret

För att fira att ljuset var tillbaka i våra liv igen,

för att fylla på med liv, ljus och värme i våra liv

så bokade vi en resa. 

Så när vårsolen kommit

åkte vi utomlands. 

Firade att livet och ljuset återvänt. 

Och vilken vecka vi fick!

Sol, värme, kärlek. 

Vila och återhämtning från vintern som varit.  

Sorgen, saknaden bleknade för oss båda.  

Vi klarade det värsta Helena!  

Ljuset kom tillbaka. 

Allt är bra nu, min finaste älskling. 

Sommaren kom. 

Varje ledig dag använde vi till något bra!

Använde varje ledig dag till att njuta av livet,

det fina liv vi hade tillsammans. 

Allt vi gjorde tillsammans 

gjorde att livet kändes så meningsfullt. 

Jag kände mig så lycklig Johan! 

Kände mig så tacksam över allt jag hade med dig.

Vi hade kanske sett det värsta trots allt. 

Livet var ju verkligen ljust och vackert 

tillsammans med dig.  

 

Så kom hösten även detta år.  

Dagarna blev kortare. Mörkret smög sig på. 

Men vi hade ju sett det värsta. 

I våra liv fanns bara ljus.

 

Vi hade det så bra, du och jag. 

Inget mörker i världen kunde skrämma oss längre.  

Höstens mörker fyllde vi upp med ljusa minnen. 

Plocka kantareller i underbart vacker fjällskog. 

Fiska löja, njuta i stugan vid havet. 

Alla fina samtal med dig, 

älskade och oerhört kloka människa! 

Det var alltid så roligt och givande att få prata med dig! 

Att få drömma oss bort, prata om vår framtid tillsammans.

Så underbart det var och kändes! 

Ja vi njöt av vårt ljusa och fina liv. 

Inget mörker fanns kvar där vi var. 

Vi hade ju sett det värsta. 

Så kom den helgen jag alltid kommer minnas med fasa och förtvivlan.

En helg som inleddes på det ljusaste och finaste sätt. 

På din sista fredag i livet, i bilen, 

var du så glad, min finaste Johan. 

"Helena, jag har det så bra just nu! 

Får man ha det så här bra egentligen? 

Jag är så lycklig och tacksam över det liv jag har med dig och våra barn!

Jag är på en så bra plats i livet just, precis där jag vill vara. 

Jag har så roligt på jobbet, 

jag känner mig så lugn och trygg.

Jag känner ingen stress av något alls längre!  

Ja tänk att få göra det jag älskar och kan.

Jag känner mig så bra på det jag gör just nu! 

Ja jag är precis på den plats i livet 

som jag verkligen vill vara på just nu.

   

Jag älsk dig kvinna! Nu går vi in och äter pizza! 

(Och så fick jag en smått energisk och intensiv puss innan vi klev ur bilen..! :-)  

Ja vi hade ljus i våra liv, 

där och då.  

Vi trodde att vi sett det värsta 

där och då. 

Det jag vet nu, är att vi hade så 

förtvivlat, gruvligt och oerhört fel. 

Du dog två dagar senare. 

Ljuset försvann från mitt liv,   

det värsta av det värsta 

sköljde in i mitt liv på ett kort litet ynka

ögonblick. 

Min sorg. Min saknad. Mina tårar. 

Jag kan inte få tröst i din famn längre. 

Det var ju din famn som var den allra 

tryggaste, varmaste och bästa platsen att söka tröst i.

Den finns inte mer. 

Så nu står jag här. Utan dig. 

Det mörkaste av det mörka hittade mig. 

Ja att förlora dig, älskade Johan, 

det vet jag nu att

det är det allra, allra värsta. 

Men älskling, vet du vad. 

När jag tänker på dig, så känns det ljusare. 

För det var ju du som fick mitt liv 

att kännas så ljust och fint. 

Så ljuset kommer att återvända

men kanske inte nu. 

Jag måste ta mig igenom det här, 

det värsta av det värsta, 

komma igenom det mörka som ligger som 

ett tjockt täcke runt mitt liv just nu.

Älskade Johan! 

Du kommer få hålla mig i handen älskling när det behövs. 

Hålla om mig. Trösta mig. 

Skicka värme och ljus till mig. 

Jag vet inte hur jag ska klara det här annars. 

Det här värsta kommer äta upp mig 

så du måste vara kvar hos mig, 

vara kvar i mina tankar, i mitt hjärta 

så jag kan hämta ljus och kraft hos dig när jag så väl behöver det. 

Finaste älskling. jag hade så gärna velat fortsätta ha dig i mitt liv. 

Du fattas mig så oerhört mycket så det gör ont i varje bit av mig, varje dag. 

Älsk dig Johan. Mest av allt i världen. 

//Din Helena   

 

Johans och min ljusa och underbara resa till Cypern Sommaren 2024. 

Tack för att vi åkte iväg på 

den underbara katamaranturen! 

Vi hade så roligt den dagen! 

Tack för att du sedan gav mig mod 

till att våga dyka ner i ett turkosskimrande, 

helklart hav och få 

uppleva den fantastiska 

värld som fanns där under,  

tillsammans med dig!

Ja det blev verkligen ett 

underbart vackert minne

som jag kommer bära med mig 

för resten av mitt liv!      

Tack för att du funnits Johan, 

och tack för att jag fått uppleva dig!