Drömmen

Tänk om allt det här bara vore en dröm?

Att du är borta. 

Att man höll en tyst minut för dig idag på SDHL-matchen. 

Att vi alla drömde att du var död, att en så godhjärtad människa som dig hade tvingats gå, 

tvingats lämna livet, och tvingats kliva in i döden, bara 48 år gammal. 

Ja det borde bara vara en dröm. 

För att en så fantastisk och godhjärtad människa borde inte få dö så tidigt.

En människa som alltid ville att alla skulle ha det bra

att alla skulle få må bra, 

få utvecklas och växa så mycket som möjligt. 

Att en så fantastisk människa dör, 

det borde inte ens få hända i en dröm. 

Det är för grymt att ens få finnas i en dröm.  

Mina tårar som forsade nedför mina kinder idag under tiden då talet hölls. 

Ja nog kan det ha hänt i en dröm. 

Många nätter, särskilt den första tiden, de första veckorna

brukade jag vakna av att tårarna forsade nedför kinderna.

De första veckorna hade jag en ständigt återkommande dröm.    

I drömmen ser jag dig Johan kämpa i ett stormande mörkt hav. 

Du kämpar för livet för att hålla dig över vattenytan, 

kort därefter ser jag en stor våg rulla mot dig, 

tar tag i dig och drar med dig ut i det 

nattsvarta, stormande havet. 

Då brukar jag vakna. Då vaknar jag av att tårarna forsar nedför kinderna. 

Så nog hade jag kunnat drömma att mina tårar forsar nedför kinderna, 

sittandes på en läktare, i en ishall när ett så vackert tal till minne av vår älskade Johan hålls. 

Jag hade lätt kunnat drömma det. 

Men tyvärr vet jag att det är sant. 

Jag vet att jag inte drömde,

nej ingen av oss där i ishallen drömde att det hölls tal och tyst minut för dig Johan.  

Tyvärr så var allt på riktigt. 

Men det borde inte få vara det. 

Att du Johan så hastigt rycktes från mig, från oss alla,

det borde inte få hända! 

Det är för grymt, för brutalt. 

Det känns så oerhört, oerhört sorgligt att du är borta.  

Du om någon, borde fått vara kvar här på jorden!  

Det känns så fel, så oerhört fel att du inte är kvar hos oss.

Det måste blivit något fel någonstans, 

för du Johan, en så genomgod människa som du var, 

du måste ju få leva längre än 48 år! 

Visst borde sånt här inte få hända? 

Ja något så här grymt, att en så underbar människa som du var Johan

att du dör, det skulle inte ens få hända i den värsta av mardrömmar.  

Jag vill skrika ut min ilska, 

ut till hela universum över att du tagits ifrån oss.

Det har begåtts ett misstag, du skulle inte dö Johan! 

Du måste få vara kvar här på jorden!

Du måste fortsätta finnas, fortsätta leva

fortsätta göra gott, så människor omkring dig fortsätter att 

växa och få bli sitt allra bästa jag. 

Du visste ju hur man gjorde allt det där, 

genom att bara vara dig själv. 

Ja ofta forsar sorgen och maktlösheten inom mig. 

Jag vet att jag inte kan få dig tillbaka igen. 

Men känslan av att det här har fått ske, 

ja det gör mig så sorgsen. Så uppgiven. 

Alla ville vi ju ha kvar dig Johan, 

inte bara jag, ALLA vill ha kvar dig här på jorden! 

Du fick inte lämna oss!

Du fick inte lämna mig!

Vi skulle ju bli gamla tillsammans älskling, 

minns du inte det?  

Älskade, älskade Johan. 

Väck mig och säg att allt det här, 

att du förlorades, att du slets ifrån oss bara var en hemsk, hemsk, oerhört hemsk mardröm. 

 

Väck mig snälla och säg att allt är bra!

Säg att du är kvar här!

Säg att du alltid kommer vara kvar hos oss, kvar hos mig! 

Torka bort mina tårar, se mig djupt i ögonen, 

håll om mig, kyss mig på pannan, som du brukar göra.

Lugna mig med dina djupa andetag, din lugna röst.  

Säg "Helena, det var bara en dröm. 

Jag är här hos dig. Jag lämnar dig aldrig.

Jag lämnar ingen av er. 

Jag kan inte försvinna, 

jag är för värdefull för att gå, 

för att lämna jorden. 

Jag måste stanna här hos er alla.  

Det gör för ont, det skulle vara för brutalt om jag försvann. 

Ja det skulle vara som en hemsk mardröm 

som man inte får vakna upp ur. 

Det kan inte få hända. 

Men visst vet du Helena. 

Jag kommer alltid finnas hos dig, i ditt hjärta.  

Jag kommer alltid finnas hos min familj,

hos mina fina vänner, 

jag kommer alltid finnas i deras hjärtan med.  

Ja i alla era hjärtan, där stannar jag. 

För alltid.