Berättelsen om när vi ses igen

 Helena, jag ser att du gråter. 

Varför gråter du min älskling?

 

Men Johan....Minns du inte..? 

Du finns ju inte kvar hos oss längre.

Allt gick så snabbt när du slets bort från livet

Ja det gick så brutalt snabbt,

jag tror att du inte hann märka det själv.  

Det gjorde inte ont. 

Du hann inte känna någon smärta alls. 

Jag tror att du bara föll in i en djup och skön sömn.

Du vet så där när man inte märker när man somnar, 

så tror jag att det blev för dig. 

Ja jag tror att du sover nu, min finaste, älskade Johan. 

Och jag tror att du när du väl vaknar, 

så är du på din allra bästa plats

som du älskade så när du levde. 

 

Där ute vid havet  

du vet, platsen där solen kan

stråla sitt allra vackraste. 

Där havets stilla brus ger 

ditt hjärta frid och stilla lugn. 

Visst vet du nu. 

Platsen där du kan andas dina djupaste andetag,

platsen där du och din vackra själ 

alltid kan komma till ro.

Där kommer du att vakna upp. 

  

Men än tror jag att du sover. 

Du sover nog djupt och innerligt skönt. 

Du behöver inte ha bråttom att vakna, min älskade Johan. 

För jag vill vara där med dig när du vaknar

För det vet du ju. 

Jag kommer ju ut dit

till dig en vacker dag. 

När mina dagar här på jorden tagit slut

Men jag kommer inte än. 

Förhoppningsvis blir det om 

många, många år

Ja jag vill ju, och ska se till att leva mitt liv fullt ut först. 

Så jag får se och uppleva så mycket som möjligt. 

Så jag får se så många platser 

som du och jag så gärna ville se tillsammans 

och jag vill ju också se och uppleva hur våra barn

växer upp och lever sina liv 

på sina allra bästa sätt som de kan och vill leva. 

Kanske får jag passa barnbarn? 

Pussa små, små fötter,

sjunga sånger, 

få se och uppleva de första, stapplande stegen?

höra joller, se skratten

vyssja dem till sömns?

Ja det är ju oklart om det blir några barnbarn, 

men jag vill leva för att ta reda på det.

Jag vill och ska göra allt det där

som vi hade tänkt göra, se och uppleva tillsammans.

Och nu när det inte blev så, 

måste jag ju göra det själv. 

Så ledsamt och sorgligt det känns

då vi skulle göra det tillsammans, du och jag

Ja min älskade och bästa Johan!

Som du förstår, så kan jag inte komma än.

Jag har massor att göra och uppleva 

innan jag kan komma till dig. 

Så fortsätt sov du din långa, sköna sömn. 

Tids nog kommer jag till dig.

Men när jag väl kommer till dig,

ska jag kyssa dig lätt på pannan

jag ska krypa ner hos dig, 

hålla om dig igen

känna hur du vaknar till, 

hur du gäspar, öppnar dina ögon, ler mot mig

Känna hur du kryper närmare mig

få känna hur dina armar letar sig runt mig

känna din varma kropp mot min

Få kyssa dig igen,  

få känna hur du kysser mig. 

Få säga "God morgon min underbara älskling,

hoppas du sovit gott! Jag har saknat dig så, min underbara människa,  

men nu är jag äntligen här!

 

Herregud vad jag saknat dig!

Underbara människa! 

Ja jag kommer överösa dig med kyssar!  

Jag kommer aldrig, aldrig släppa dig! 

Nu är jag här hos dig

och vi ska aldrig skiljas åt igen. 

Jag har så mycket att berätta för dig, 

min älskade Johan!

Vad jag sett och upplevt

 sedan vi skildes åt så hastigt och fruktansvärt hemskt.

Ja vet du Johan. Jag gav inte upp, 

jag slutade inte leva, och så tacksam jag är för det! 

Jag har upplevt massor av saker, 

sett underbart vackra platser

träffat fantastiska människor

tagit del av så många nya tankar 

lärt mig så mycket, 

skrattat, 

gråtit, 

fallit, tagit mig upp, fallit igen

tagit mig upp igen.

Ja jag ger mig ju aldrig! 

Jag minns att du brukade säga 

att jag var den starkaste och modigaste människan du mött.  

Tack för att du sa det till mig, 

för det har jag haft med mig genom livet, 

att aldrig ge upp. Du ville ju inte att jag skulle ge upp.  

Men om du bara visste Johan! Herregud vad jag velat ge upp! 

Velat ge upp för att vi förlorat dig. 

Men när det kändes som att jag ville ge upp

ge upp av sorg, av saknad, 

av att döden kan vara så jävla brutal som tog dig, den mest godhjärtade av oss alla

..då hörde jag dig säga 

att jag inte får eller kan ge upp. 

Jag måste kämpa vidare. 

Även när du försvann från oss. 

Ja jag måste ju se till att samla på mig 

berättelser och upplevelser 

som jag nu kan berätta om för dig.  

Ja nu är vi tillsammans igen!

Vi går ut och sätter oss i morgonsolen,

tar en kopp kaffe. 

Känner hur solen värmer våra ansikten, 

precis som den gjort så många gånger förut, 

i livet vi hade en gång för länge, länge sedan.

Det känns som en evighet sedan, när du levde. 

Men nu är vi här!

Äntligen, äntligen är vi tillsammans igen. 

Som vi längtat efter varandra! 

Du är min allra bästa människa, och jag vet att du känner samma för mig.  

Evigheten är vår nu, min finaste och bästa Johan. 

Nu får vi vara tillsammans igen, tiden kan inte fånga oss nu. 

Älsk dig Johan Johansson, 

älsk dig så otroligt, galet och innerligt mycket! 

//Din Helena.